Missöde

Husse här...
Nu har det varit tyst i ett par dagar så det är hög tid att ta tag i bloggandet igen.

Vi fick oss allt en liten tankeställare i lördags. Både Lollo och jag hade svävat på rosa moln i ett par dagar. Bidde och Dennis hade varit supergoa mot varandra ända sedan vi först satte ihop dem och inomhus låg de och sov mer eller mindre på varandra, i samma säng eller åtminstone på samma kvadratmeter. Bidde hade vid ett par tillfällen talat om att det är han som bestämmer och nog verkade det som att Dennis accepterat detta utan problem.

Men...

På lördagmorgonen bestämde vi oss för att släppa ihop dem okopplade utomhus. Det dröjde väl tio sekunder där ute i skogen innan Bidde tyckte att Dennis var för kaxig och gick runt med svansen lite väl högt. Bidde hade inte tid med såna fasoner och skulle markera för Dennis vem som egentligen bestämmer här i skogarna. Och eftersom det är två fullvuxna hanar vi har att göra med så blev det en rejäl smäll innan Dennis åkte ner på rygg ute i ett buskage bakom en gran.

Sen blev det tyst...

Budskapet gick fram. Dennis var minst. Bidde bestämmer. Ut ur buskaget kom två något omtumlade hundar. Bidde med hög svans och sammanbiten uppsyn. Dennis skakad av stundens allvar och med förlorarens oundvikliga låga hållning. Lollo och jag tittade på våra hundar och såg att Dennis fått ett sår stort som en 50-öring till omkretsen på nosen. Ett riktigt köttsår ett par centimeter under ögat.

Helvete...

Bara att åka till veterinären. Dennis är nu sydd och har ett dränage genom såret. Antagligen hade en kindtand på Bidde träffat riktigt illa i stridens hetta. En miss i arbetet, för Dennis hade inte en skråma i övrigt. Det är två sunda individer vi har, de avbröt själva sin dust när budskapet gått fram men tyvärr skedde nu detta ändå.

Men...

Inget ont som inte för något gott med sig. Nu verkar det som att rangordningen i den här flocken är klar. Inomhus är det lugnare än någonsin, och de sover återigen på varandra i samma säng. I morse släppte jag ihop dem utomhus igen, och nu sprang de på varsitt håll fullständigt obrydda av varandras närvaro. Bidde hela tiden steget före. Det är han som bestämmer.

Hey brother

Do you still believe in one another?