De heliga hundkexen

Som ni vet gillar jag att laga mat och baka massvis! Såklart bakar jag även till vår fyrbenta familjemedlem.

Kex är något vi alltid har hemma till honom. Dessa gör jag UNGEFÄR (olika varje gång..) så här: Jag kokar upp någon dl vatten och blandar i en kalvbuljongtärning. Detta blandar jag med ytterligare 4 dl kallt vatten. Jag häller vätskan i bakmaskinen och blandar i mjöl, havregryn och rågsikt tills det börjar bli en deg man kan kavla. Är jag på bra humör så river jag ner lite ost också! Upp med degen ur bunken och knåda lite så att man kan kavla ut den utan att den fastnar i bordet. Jag kavlar ut degen ganska tjock, ca 5 mm. Sedan kör jag på som om det vore pepparkaksdeg, stansa ut så många kex som möjligt, kavla ut igen osv. Jag brukar ha ugnen på 200 grader och baka dem tills de är hårda för att de ska hålla längre. 

Men varför kallar jag kexen för heliga? Jo, för de verkar vara just det för Dennis! Han får dem bara vid särskilda tillfällen, som efter kloklippning och sånt som kan vara tråkigt för en hund att stå ut med. Så när vi har klippt klorna på honom och säger att han är färdig så ställer han sig upp, skakar sig lite och sätter sig vi hyllan där kexen står. När han har fått ett springer han in till vår svarta ryamatta i vardagsrummet, det går absolut inte att äta kexen någon annan stans! Skulle det vara stängt till vardagsrummet ställer han sig vid tröskeln och väntar på att någon ska öppna, men han börjar inte tugga på kexet förrän han är på rätt plats. 

Väntar på varsågod

Springer till vardagsrummet

Här kan man äta kex

gott gott!

Apportering och spår

Hallå i stugorna!

Matte här. I helgen har voffen fått ligga i! Det har hunnits med både apportering och spår.
Igår kom radarparet Britt och Eros hit. Vi började som vanligt med en promenad för att komma in i gängorna och prata ihop oss om vad vi vill göra. Första övningen gick ut på att Fredrik kastade en klurig markering, hundföraren vände sig 180 grader för att skicka ut hunden på ett närsök. När den pyttelilla närsöksdummien hade kommit in vände man tillbaka för att hämta markeringen. Tror det eller ej men de spikade nästan varje markering! Vi tränade vidare med dubbelmarkeringar där vi hämtade varsin dummie. Britt visade en jätterolig övning kring dirigering där föraren hela tiden flyttar på sig och hunden måste lyssna noga åt vilket håll den ska hämta.

När Britt och Eros åkte härifrån tog jag cykeln ut i skogen för att lägga ett spår till Dennis som skulle ligga över natten. Spåret innehöll två blodade vinklar, en oblodad och ett bloduppehåll på raksträcka som var ca 20 m. Så här såg spåret ut:

Bilden kommer från Friluftsappen där man kan få hjälp vid spårläggning, man ser hur långt det är och när man ska gå spåret ser man hur hunden går i förhållande till det verkliga spåret.
Jag tycker Dennis fixade detta okej, men inte bättre än så. Det var länge sen han spårade så han var väldigt ivrig. På sista raksträckan ville han vika av till vänster över ett dike. Och när han då tappar spåret blir han så himla snabb och ologisk (tycker jag). Men detta kan bottna i att vi inte spårat på ett tag, eller att något djur varit där och gått, vem vet.. Han hittade klöven och markerar detta mycket snyggt, vet precis när han har spårat färdigt! Efter att ha lugnat ner sig lite fick han bära klöven hem, dagens höjdpunkt :)

Nöjd hund

Man blir törstig av att spåra

Han bär stolt klöven hela vägen hem