De heliga hundkexen

Som ni vet gillar jag att laga mat och baka massvis! Såklart bakar jag även till vår fyrbenta familjemedlem.

Kex är något vi alltid har hemma till honom. Dessa gör jag UNGEFÄR (olika varje gång..) så här: Jag kokar upp någon dl vatten och blandar i en kalvbuljongtärning. Detta blandar jag med ytterligare 4 dl kallt vatten. Jag häller vätskan i bakmaskinen och blandar i mjöl, havregryn och rågsikt tills det börjar bli en deg man kan kavla. Är jag på bra humör så river jag ner lite ost också! Upp med degen ur bunken och knåda lite så att man kan kavla ut den utan att den fastnar i bordet. Jag kavlar ut degen ganska tjock, ca 5 mm. Sedan kör jag på som om det vore pepparkaksdeg, stansa ut så många kex som möjligt, kavla ut igen osv. Jag brukar ha ugnen på 200 grader och baka dem tills de är hårda för att de ska hålla längre. 

Men varför kallar jag kexen för heliga? Jo, för de verkar vara just det för Dennis! Han får dem bara vid särskilda tillfällen, som efter kloklippning och sånt som kan vara tråkigt för en hund att stå ut med. Så när vi har klippt klorna på honom och säger att han är färdig så ställer han sig upp, skakar sig lite och sätter sig vi hyllan där kexen står. När han har fått ett springer han in till vår svarta ryamatta i vardagsrummet, det går absolut inte att äta kexen någon annan stans! Skulle det vara stängt till vardagsrummet ställer han sig vid tröskeln och väntar på att någon ska öppna, men han börjar inte tugga på kexet förrän han är på rätt plats. 

Väntar på varsågod

Springer till vardagsrummet

Här kan man äta kex

gott gott!