De heliga hundkexen

Som ni vet gillar jag att laga mat och baka massvis! Såklart bakar jag även till vår fyrbenta familjemedlem.

Kex är något vi alltid har hemma till honom. Dessa gör jag UNGEFÄR (olika varje gång..) så här: Jag kokar upp någon dl vatten och blandar i en kalvbuljongtärning. Detta blandar jag med ytterligare 4 dl kallt vatten. Jag häller vätskan i bakmaskinen och blandar i mjöl, havregryn och rågsikt tills det börjar bli en deg man kan kavla. Är jag på bra humör så river jag ner lite ost också! Upp med degen ur bunken och knåda lite så att man kan kavla ut den utan att den fastnar i bordet. Jag kavlar ut degen ganska tjock, ca 5 mm. Sedan kör jag på som om det vore pepparkaksdeg, stansa ut så många kex som möjligt, kavla ut igen osv. Jag brukar ha ugnen på 200 grader och baka dem tills de är hårda för att de ska hålla längre. 

Men varför kallar jag kexen för heliga? Jo, för de verkar vara just det för Dennis! Han får dem bara vid särskilda tillfällen, som efter kloklippning och sånt som kan vara tråkigt för en hund att stå ut med. Så när vi har klippt klorna på honom och säger att han är färdig så ställer han sig upp, skakar sig lite och sätter sig vi hyllan där kexen står. När han har fått ett springer han in till vår svarta ryamatta i vardagsrummet, det går absolut inte att äta kexen någon annan stans! Skulle det vara stängt till vardagsrummet ställer han sig vid tröskeln och väntar på att någon ska öppna, men han börjar inte tugga på kexet förrän han är på rätt plats. 

Väntar på varsågod

Springer till vardagsrummet

Här kan man äta kex

gott gott!

Apportering och spår

Hallå i stugorna!

Matte här. I helgen har voffen fått ligga i! Det har hunnits med både apportering och spår.
Igår kom radarparet Britt och Eros hit. Vi började som vanligt med en promenad för att komma in i gängorna och prata ihop oss om vad vi vill göra. Första övningen gick ut på att Fredrik kastade en klurig markering, hundföraren vände sig 180 grader för att skicka ut hunden på ett närsök. När den pyttelilla närsöksdummien hade kommit in vände man tillbaka för att hämta markeringen. Tror det eller ej men de spikade nästan varje markering! Vi tränade vidare med dubbelmarkeringar där vi hämtade varsin dummie. Britt visade en jätterolig övning kring dirigering där föraren hela tiden flyttar på sig och hunden måste lyssna noga åt vilket håll den ska hämta.

När Britt och Eros åkte härifrån tog jag cykeln ut i skogen för att lägga ett spår till Dennis som skulle ligga över natten. Spåret innehöll två blodade vinklar, en oblodad och ett bloduppehåll på raksträcka som var ca 20 m. Så här såg spåret ut:

Bilden kommer från Friluftsappen där man kan få hjälp vid spårläggning, man ser hur långt det är och när man ska gå spåret ser man hur hunden går i förhållande till det verkliga spåret.
Jag tycker Dennis fixade detta okej, men inte bättre än så. Det var länge sen han spårade så han var väldigt ivrig. På sista raksträckan ville han vika av till vänster över ett dike. Och när han då tappar spåret blir han så himla snabb och ologisk (tycker jag). Men detta kan bottna i att vi inte spårat på ett tag, eller att något djur varit där och gått, vem vet.. Han hittade klöven och markerar detta mycket snyggt, vet precis när han har spårat färdigt! Efter att ha lugnat ner sig lite fick han bära klöven hem, dagens höjdpunkt :)

Nöjd hund

Man blir törstig av att spåra

Han bär stolt klöven hela vägen hem

Tjena mors!

Matte här. I helgen var vi i utkanten av polkagrisens förlovade bygd för att träna med Eros och Britt. Britt hade tittat ut ett väldigt bra ställe där vi skulle träna sök. Vi försöker hela tiden göra det lite svårare för hundarna, så detta söket passade utmärkt. Till en början var det mossa och ris som ledde ner i ett blött dike, senare skulle hundarna ta sig upp en bit och ut över ett område med högt gräs. Det bli gärna att man jobbar i terräng där allt ser likadant ut och hundarna vänjer sig såklart vid det. Därför försöker vi välja ställen där de måste ta sig över tydliga skiften i terrängen, så att det inte en vägg av träd eller ett dike ska begränsa deras arbete. 

Här får ni någorlunda en bild över sökområdet. Det låg dummies nära, nere vid diket och uppe i det höga gräset. 

Dennis lämnar 

Eros på väg in

Detta fixade båda grabbarna väldigt bra. Jag och Fredrik märkte något väldigt häftigt. Eros som tidigare haft en del pip för sig var helt plötsligt helt tyst! Vi frågade Britt vad hon hade gjort för att få bukt med detta och det var såklart Karins som låg bakom med sina knep :)

Snygg avlämning till matte

Efter sökarbetet tränade Britt dirigering med Eros, Dennis fick några dubbelmarkeringar och Eros likaså. Vi hann även med att träna markeringar med kråka, men då hade fotografen (jag) inte tid att ta några bilder.

//Matte

Hulevallaträning

Husse här!

Söndagen 30/9 tillbringades hos Karin i hulevallaskogen för lite träning :) Dennis, Eros, Senia, Spiker, Molly, Merino, Tova och Juni deltog och jobbade på riktigt bra allihop! Första halvleken ägnades åt Fokusövningar. Samtliga skötte detta snyggt, men jävlar vad stolt jag blev över Dennis under denna övning. Lugn och fin väntade han på sin tur, följde sedan med mig ut och genomförde övningen som om han aldrig gjort annat! Hur kul som helst att starta träningen på ett sådant sätt :)

Britt och Eros samt jag och Dennis väntar på vår tur att göra fokusövningen.

Efter fokusträningen tog vi en fika för att sedan fortsätta träna längre bort i en sumpmark med gräs och beniga småträd. Vi inledde detta med att avfyra ett par skott för att se om hundarna gick upp i förväntan. Samtliga klarade detta utan problem, vilket är ett gott betyg. Dennis har inte apporterat särskilt mycket på skott, så han satt mest och tittade efter vad det var som lät :)

När det väl var dags att jobba upptäckte dock Dennis att det fanns tikar med i gruppen, och efter det fick jag jobba hårt på honom. Här har vi verkligen något som måste förbättras... Dennis blir direkt okoncentrerad och blir lite flamsig i kopplet. Dragningskraften ut till dummyn är fortfarande stor, men på vägen tillbaka blir han loj och letar hela tiden efter nån mysig fläck där det luktar från tikarna. Efter lite påtryckningar fick jag honom dock att slutföra jobbet, och till sist gjorde vi ett linjetag för att han skulle få lyckas med en uppgift utan problem.

Dennis på väg ut i sumpmarken för att hämta en markering.

Lite trist att det hamnar grus i maskineriet endast pga att vi har tikar med oss och tränar... Annars kunde det ha gått hur bra som helst denna träning. Men så är det med hundar, de är inga robotar och alla har sina olika egenheter! Vi har under året rivit en hel hög med hinder och slängt dem på soptippen, så vi får göra detsamma även med detta. Har börjat snickra fram en liten plan på hur vi ska göra nästa gång... Man kan inte gräva ner sig i det som inte funkar, bättre att hitta på en lösning och istället fokusera på det som gick bra. För onekligen var det mycket som gick bra denna träning. Fokusövningen var felfri, och i passivitet var Dennis exemplarisk. Fick till och med frågan under fikapausen vad vi har gjort för att få Dennis så lugn :-D


//Husse

Hos Kurre och Marie, del 2 :)

Husse här...

Den gångna helgen har vi tillbringat hemma hos Kurre och Marie. Hundträning, god mat, fika, whisky och Thin Lizzy - allt detta bakades in på två dagar. Det är otroligt vad mycket man hinner med om man bara har roligt :)

Sedan vi träffades förra gången har det hänt mycket. Dennis har blivit betydligt bättre i passivitet, mognat till sig lite och blivit bättre på att lyssna. Därför kunde vi denna gång fokusera på att introducera nya övningar samt skruva upp svårighetsgraden på sånt han redan kan. Första kvällen tränade vi en övning som jag inte riktigt vet namnet på, men vi får kalla den för fyrkanten. Marie hade förberett två områden på ett fält där det låg dummies ute för linjetag. I centrum av fältet var pinnar uppställda som hörnen i en fyrkant. Vi gick fot med våra hundar (Kurre med Chip, Lollo med Meister och jag med Dennis) utmed denna fyrkant tills Marie gav signal och kastade en markering ut på fältet. Det fanns alltså tre möjliga arbetsuppgifter för hundarna. Marie bestämde vilken hund som skulle få jobba och vilken uppgift som skulle utföras. Dennis skötte sig riktigt fint. Gav sig aldrig på markeringen utan tog alltid linjetaget om jag ville det. Denna övning var bra på flera sätt. Eftersom alla hundar hela tiden var aktiva i övningen så var de tvungna att lyssna på föraren för att veta om de skulle få hämta eller ej. Mycket nyttigt för Dennis som behöver öva på sin av-knapp. Lite pip på några av markeringarna var hans enda protest, men han reste sig aldrig utan lyssnade på mig så jag är nöjd!

Dennis på väg in med en markering...

...och senare var det dags för linjetag. Har för mig att det här låg en markering och störde ute på vänsterflanken, men Dennis var lyhörd och gick ändå ut på linjetaget.

Dag två tränade vi på flera olika moment. Bland annat övade vi på att sitta på linje och turas om att skicka våra hundar på markeringar. Dennis behöver öva på detta, för sekunderna innan en annan hund skickas så kan det bli lite pipigt eftersom han så gärna vill ta den själv (Så fort som någon annan får uppdraget blir det dock tyst). Att pipa hjälpte inte denna gång, man fick inte hämta förrän man var tyst och lugn...

Efter detta moment fick vi ta del av några knep på hur man kan börja jobba in en bra stoppsignal. Likaså började vi jobba med olika tekniker för att höja farten in till mig när tröttheten smyger sig på hos hunden. Vi introducerade en boll klädd med kaninpäls som Dennis fick känna på när han lämnat av fint. Detta gjorde underverk och Dennis hade fin fart med bra avlämningar hela helgen, spelade ingen roll hur trött han var :)

Jag jonglerar med kaninbollen för att få upp farten på voffen när han är på väg in från en låååång markering...

...stoppar ned den i fickan när Dennis kommer närmare...

...och tar emot dummyn med en korrekt avlämning. Efter detta får Dennis gojsa med kaninbollen som belöning :)

Sista delen innan hemresa blev att genomföra ett gäng stationer i skogen. Vi fick här jobba själva så att Dennis verkligen fick visa vad han går för. Vi hade markeringar med dold kastare, linjetag, närsök samt en riktigt tuff enkelmarkering. Mellan stationerna övade vi på fotgående bakom provledare Marie. Kan inte vara annat än stolt över min hund efter denna övning. Allra nöjdast är jag med närsöket. Så fort som Dennis hör söksignalen så åker nosen ner i marken, kanon! Fick även vara med om att han spikade en markering med dolt nedslag. Riktigt roligt att se Dennis försvinna bakom ett krön och helt plötsligt höra kastaren (Kurre) ropa: "Han spikade den, snyggt!". Något senare skuttade Dennis tillbaka över krönet och jag fick dummyn snyggt avlämnad i hand :)

Sammanbiten husse när Marie går igenom upplägget för stationerna i skogen :)

Lycklig hund på väg in till...

...en lika lycklig husse.

Jag är imponerad över alla fina bilder som Lollo har tagit under denna helg, särskilt med tanke på att hon samtidigt kört Meister! Tror minsann att de båda uppskattade detta, även om Meister till en början inte var helt klar över upplägget...

- Så vi ska alltså jobba ihop? Om jag är snäll och gör som du säger, kan jag få leka med kaninbollen då? Min riktiga matte låter alltid mig göra det, så det kan väl du göra också?

Stort tack till Kurre och Marie, som fortsätter att hjälpa och stödja oss i utvecklingen med Dennis!

//Husse och Lollo

På besök i Hulevallaskogarna!

Husse här...

Det här inlägget är en hel vecka försenat, men det får vi allt ta och leva med :)

Efter förra träningen med Eros (när inget funkade) så var jag och Lollo allt lite sammanbitna när vi packade in hund och prylar i bilen och for till Karin. Skulle det bli ännu en sån där träning där man står lite för sig själv och skäms över att inget funkar? Skulle voffen börja strula med avlämningarna denna gången också? Kommer han att vara motiverad att arbeta eller bara vilja grejja med annat?

Väl framme i Hulevallaskogen så hälsade vi på Karin och sen släppte jag ut Dennis för att få springa av sig lite energi innan träningen började. Sin vana trogen sjöng Dennis ut sin glädje över att få se gammelmatte innan han kunde slappna av.  Väl ute i skogen blev det en jädra fart på Dennis när han fick sitt "Hopp och lek". Det fanns MYCKET överskottsenergi som var tvungen att få sitt utlopp. Och kanske var det bara det som behövdes, för träningen gick sedan som på räls...

På dagens schema stod fokusövningar. Föraren kastade bla dummies åt olika håll, vände sedan fot med sin hund och bestämde vilken dummy som skulle hämtas. Så länge hunden var tyst vid vändningarna så fick man hämta, annars var det bara att plocka in och börja om. Dennis skötte sig som en ängel, vände snyggt åt alla möjliga håll utan att ge ifrån sig ett pip och jobbade fokuserat genom hela övningen. Och inte bara det... Karin, som vet hur mycket vi har jobbat på passivitet, lät minsann Dennis vänta till sist innan det var hans tur att få jobba. Detta har tidigare triggat igång Dennis, men inte nu längre! Tyst och lugn väntade Dennis på sin tur. För att han inte skulle få för tråkigt medans vi väntade så vände jag fot lite då och då. Bra övning för voffen så han förstår att man inte måste vara 100% fokuserad på dummiesar hela tiden. Man kan faktiskt titta åt ett annat håll och i stillhet beundra träden i skogen också :) Eftersom voffen skötte sig så snyggt så klappade jag honom lite stilla på hjässan för att visa hur nöjd jag var. Och jisses vad Dennis svarade fint på det. Han riktigt tryckte sig mot min sida och tittade upp mot mig. Och där stod vi, husse och hund, och bara hade det trevligt :)

Och denna positiva känsla präglade hela träningen. Inte bara för Lollo, mig och Dennis utan för alla som kom och tränade. Zamira och Seyla, Eros och Jenna, alla skötte sig så himla fint. Det blev en smidig bilresa hem denna gång. Och det bästa är att när det går bra så får man stanna på Mcdonald's i Falköping och fira med en hamburgare ;)

Snor en bild från Karins blogg på mig och Dennis...

// Stolt husse

Skitträning...

Husse här...

Traditionen trogen träffade vi Britt och Eros för att träna ihop även denna helg. Dennis och jag har haft ett par riktigt givande månader och gjort framsteg efter framsteg tillsammans. Men idag funkade banne mig ingenting. Det var pipigt när vi tränade vändningar, stretigt i kopplet och allmänt nonchalant från Dennis sida. Han tyckte minsann att allt husse ville var fel idag och skulle definitivt inte ge sig utan att ha sagt sitt. Efter många om och men gav han till slut upp pipandet och fick då ge sig ut på sitt första uppdrag: hämta in dummies från ett sök. Då såg Dennis sin chans att hämnas på dumma skithusse...så efter att ha nästan sprungit hela vägen in bara lägger sig Dennis på marken och gojsar med dummyn i mun!!!??? Jag fattade till en början ingenting och blev allt lite chockad. Inlämningar som han alltid är så himla duktig på annars! Jag fann mig tillslut och blåste upp mig, tog ett steg framåt och frågade barskt: "Vad är det för dumheter?". Då blev det helt plötsligt en väldans fart in med dummyn till mig, och jag trodde att det hela var över. Men icke, nästa uppdrag slutade likadant. Och nästa.... Efter lite taktiksnack och resonerande fick vi tillslut Dennis att lämna av fint, och sen körde vi inte honom mer.

Nä, idag var verkligen inte vår dag... Men men, bara på't igen!

Eros å andra sidan jobbade på bra i söket, och gjorde finfina markeringar. Han är sin matte evigt trogen och gör allt för att vara Britt till lags. Synd bara att han hade en så olydig lillebror idag som skulle stjäla hela showen...


// Husse