Viltspår

Första gången jag och Dennis åkte iväg på vår viltspårskurs hade vi aldrig gått blodspår innan. Vi hade testat på släpspår med hare en gång hos Karin, men Dennis överlistade oss alla och använde inte sin lilla nos. Karin släpade haren och skulle stanna där hon släppte den för att vara säker på att voffen verkligen plockade. När hon stannade ropade hon genom skogen att hon var klar. Dennis gick såklart på hennes ljuva stämma istället för att följa harens dofter. Alltså visste jag inte alls hur han skulle reagera på sitt första blodspår. Jag och kursledaren Britt hade lagt ett rakt spår på ca 100 m för att se hur han tog sig an uppgiften. Jag satte på honom linan och spårhalsbandet, gick fram till spårets början och tjoade lite. Sedan satte arbetet igång. Han fattade att något konstigt hade hamnat där på marken och sniffade ordentligt. Sedan följde han spåret en bra bit för att avvika helt och sätta sig med ryggen mot sin matte. Han fattade inte alls var den där lukten kom ifrån och vad han skulle göra med den. Han hittade varken dummies eller fåglar så han tjurade till lite. Efter några lätta ryck i linan kom han tillbaka till spåret och hittade snabbt klöven. Själv fattade jag inte mycket heller. Hade han spårat? Förstod han vad det handlade om? Hmm.. Tål att tänkas på...

Efter detta har han gått från klarhet till klarhet. Andra spåret var ett liknande och nosen var i backen hela tiden. Jag la snabbt in vinklar och bloduppehåll för att hela tiden öka svårighetsgraden och träna uthållighet hos honom. Efter några samtal med Mamma Karin bokade jag tid för anlagsprov som vi fick godkänt i igår!!!

Anlagsprov
Anlagsprov, rörligt prov - Godkänd
Domare: Göte Roman
Datum: 2012-05-16
Plats: Norrahammar (Jäbo)

Domarens omdöme:
Hunden tar an spåret direkt. Spårar i ett utmärkt tempo. Klarar samtliga vinklar utan problem, finner spårslut direkt. En mycket trevlig och arbetsvillig hund.

Spårtid: 17 min

Domaren Göte nämnde även något om att han ville dela ut ett HP (hederspris) till Dennis för att han var så imponerad av hans spårarbete. Får se hur det blir med detta :) Han sa även att det var den första hunden han dömde för året och att ribban nu låg väldigt högt. Nu hoppas jag att spårandet fortsätter lika bra som det har börjat! Och tusen tack till Anna-Karin som lånade ut sin chipläsare till mig.

CHOKLAD!

Kennelträff på Läckö

Dennis kände direkt att något var på gång när väskor packades. Speciellt när hans väska plockades fram och fylldes med dummies, godis och koppel. Han följde varenda steg man tog för att inte missa den stora avfärden. Tyst och snällt låg han i bilen hela vägen till Läckö. Men när bilen rullade in på parkeringen och gammelmatte Karin uppenbarade sig kunde han inte längre vara tyst. Solen sken och vädret var helt underbart! Fredagkvällen njöt vi av med god mat och i riktigt gott sällskap. Efter en ordentlig och god frukost satte träningen igång. Dagen började med stadga- och ledarskapsövningsar:

Godisgubben Håkan lockar med blodpudding

Hälsa på Kenneth och Primo

Hälsa på Kristina och Molly

Stå riktigt nära andra ekipage

 

 

180-gradersvändning

Träna kontakt

Många fina flattar

 Helgen var helt underbar och vi har fått ännu några verktyg att arbeta vidare med. Både husse och matte är jätteglada att ha fått hamna bland så härliga människor. Allt tack vare en viss Mamma Karin.

Träning hos Kurre, Marie, Teitur, Meister och Chip :)

Husse här...

2012-04-14 lastade vi in packning och hund i bilen för att bege oss till Strängnäs. Där hälsade vi på Dennis pappa Teitur och tränade hund med hans husse Kurre och  matte Marie.

Ord räcker inte till...

Tack för allt.

// Husse

Första vattenträningen för säsongen!

Husse vid pennan igen...

De senaste dagarnas varma väder har tinat upp vår fina lilla göl tillräckligt för att våga skicka i Dennis på lite vattenmarkeringar. Sandgölen är ganska långgrund, vilket är nytt för voffen och jag fick jobba ordentligt på honom för att undvika skakande innan avlämning. Blev dock aldrig särskilt frustrerad över detta, utan snarare stolt. Dennis har så mycket som talar för honom. Arbetsglädje, bra näsa, råstyrka och en vilja av järn!
     Jag gick in för träningen med målsättningen att vi skulle ta oss igenom momentet tillsammans, bara att ignorera och göra om när det blev fel och han skakade innan avlämning. Efter tre försök fick jag en jättefin avlämning och kunde lugnt med tecken visa att nu var det OK att skaka. Duktiga killen!
     Efter detta tränade vi lite stadga kring vattenbrynet. Jag kastade stenar som plumsade ner i vattnet medan Dennis satt bredvid och tittade på. Gick sedan därifrån utan att säga ett ljud så att voffen fick öva på att "släppa taget" och inte gå upp i varv bara för att det plaskar i vattnet.

Lite bilder från gölen...

För att torka och hålla värmen efter vattenarbetet så promenerade vi in i skogen och avslutade med - i tur och ordning - linjetag, markering och dubbelmarkering. Kunde inte begära ett bättre avslut på träningen. Kolla in det snygga greppet och spänsten i språnget!

// Husse

Morgonpromenad i solskenet

Husse här och gästbloggar lite!

Eftersom vädergudarna var på så bra humör i morse så tog jag med kameran ut på min och voffens morgonrunda. Jag brukar vara så dålig på att komma ihåg att ta bilder, men idag blev det ett helt gäng!


Stilig gosse.

Vi gick genom skogen som omringar Sandgölen och spejade lite. I sommar ska vi träna vatten här, men än så länge ligger isen kvar och ger en hint om att värmen fortfarande är en bit bort...

Vi fortsatte våran promenad genom riset i skogen och hade sådär trevligt som bara en husse och en hund kan ha. Vi sa aldrig nåt till varandra. Det behövdes liksom inte. Det räckte alldeles utmärkt att bara vara.

Lite upptäckarbilder...

// Husse och Dennis

Älskade voff!

Jag och Dennis gick ut i skogen idag för att träna sök och för att träna på att slappa tillsammans. Han jobbar hur bra som helst den där lilla krutdurken, men vi håller just nu på med passivitetsträning. Att inte få jobba är nämligen det jobbigaste som finns! Jag satte honom ner och la kopplet precis bredvid för att veta var jag satte honom. Han fick sedan tecknet "stanna" och jag gick iväg för att lägga ut ett sök på 6 dummies. Har aldrig gått iväg så långt och så länge från honom innan, men det fixade han. När jag kom tillbaka och såg att han satt på samma plats som när jag fick gav jag honom väldigt ömma blickar och en lugn klapp på bröstet. Duktiga hund! Dummie efter dummie hittade han och lämnade av hos sin stolta matte. Detta var jag inte förvånad över, för att jobba är ju inte jobbigt. Efter söket kom det kritiska med just denna träning. Vi skulle slappa och koppla av en stund. Han skulle inte få hoppa och leka utan ligga ner jämte stubben jag satte mig på. Han fick en pinne till hjälp och visade mig att när vi är själva i skogen funkar det hur bra som helst att bara slappa.